För nio dagar sen lämnade min pappa jordelivet. Väldigt hastigt och oväntat gick han. Alla runtomkring, även läkare och sjukhuspersonal, stod undrande och förvånade. Visserligen hade min pappa drabbats av cancer, men han var ändå förhållandevis pigg, med tanke på de behandlingar han fick genomgå.  Men så plötsligt tackade han för sig, stängde ögonlocken och somnade in. Allt gick på fem minuter.     

För mig och alla anhöriga blev det en chock. Vi hann ju aldrig ta avsked.   I den starka andliga tro jag har stod även jag vacklande. "Snälla pappa, ge mig ett tecken" bad jag. "Visa dig för mig, prata med mig, på något sätt"  En vecka gick och det var alldeles tyst, tomt, som ett vakuum.  Men så i natt fick jag hälsningen jag väntat på.  Jag minns sällan mina drömmar, men vissa stannar kvar hos mig så tydligt, som att de vore på riktigt.. och i det här fallet finns det ingen tvekan om att det var en hälsning från andevärlden, från min pappa..

Av någon anledning står jag högst uppe på en lång stege (bara det är symboliskt tycker jag) Plötsligt faller jag handlöst ner mot marken. Det går bra och jag kvicknar till. Runtomkring mig står människor som tar hand om mig, frågar hur det gick och bryr sig om.. Då ser jag plötsligt min pappa komma gående långt borta. Han håller en bukett liljekonvaljer i sin hand. Han stannar en bit ifrån mig, lägger ner buketten och vänder om och börjar gå bortåt igen. Jag ropar på honom. "Pappa, vänta! Varför går du? Kom tillbaka!" Jag reser mig upp, plockar upp buketten med liljekonvaljer och börjar springa efter honom. "Pappa, stanna! Varför har du så bråttom?"  Då stannar han och vänder sig om.  "Varför gick du din väg?" frågar jag.  "Nä, men jag ska inte störa.. jag ville bara se hur det gick med dig och ge dig en bukett blommor.. Gå du bort till dom andra nu." Och så försvinner han bort. (Det märkliga är att han försvann bort i en traktor och det var någon annan som satt vid ratten och styrde. Min pappa var en naturnära typ, med jord under naglarna och stor kärlek till växter, natur och miljö, så det var kanske inte så märkligt trots allt.. Han fortsätter bruka jorden och arbeta för moder jord)

Jag är så tacksam för den hälsning jag fick och jag vet att vi kommer ha fortsatt kontakt.   

Med varma solhälsningar.  Sanna.