Jag låg på stranden och iakttog ett litet blad bredvid min handduk. Jag tittade så länge att jag till slut kunde gå in i bladet med mina ögon. Och då hände det.. Bladet liksom upplöstes och blev nästan genomskinligt och runtomkring bladet framträdde allt tydligare ett ljust lila energifält. För mig var detta ett stort ögonblick. Många gånger har jag försökt att se auran kring växter, djur och människor, utan att lyckas särskilt väl. Och nu, utan minsta ansträngning, framträdde energifältet kring bladet helt tydligt. Det var också så att själva bladet tycktes upplösas, och att jag endast såg en tunn väv av energi.
Detta för mig in på det jag nu vill skriva och dela med mig av. Vad har kvantfysik med andlighet att göra? Kan det vara så att kvantfysik och andlighet är förbundna med varandra, att vetenskapen faktiskt förklarar att Anden inom oss är ett faktum, och inget religiöst påhitt? Själen/anden behöver ingen religion. Den är hel, komplett och fullkomlig, ren energi, kärlek och ljus. Kan det vara så att Ande är det vi Är, i universums svallande hav av energi? Andligheten behöver inte vetenskapen, men mänskligheten kan behöva den för att förstå vilka vi egentligen Är, för att andligheten inte ska avfärdas som ett flummigt new age- koncept eller som en religös trosföreställning, som ofta bara separerar människor istället för att se oss som en Enhet. Genom att elektroner antar till synes fast form, får vår helighet, vår ande, en s.k fysisk kropp, uppbyggd av atomer, protoner, neutroner. Detta kan låta lite tråkigt, för den som tycker det är betydligt mer inspirerande att läsa om änglar, andar och mediala fenomen. Men för mig har det alltid varit viktigt att tränga in i andlighetens kärna. Jag har alltid sökt förklaringar och bevis. Jag vet t.ex. att healing fungerar, men jag vill veta Hur det kan fungera. Jag vet att livet fortsätter efter den s.k. döden, men jag vill veta Hur det är möjligt. Jag köper helt enkelt inte att det bara är så, eller att det finns en Gud som styr över det hela. Nu vet jag att det snarare är en omöjlighet att livet inte skulle fortsätta, dock i en annan form än den vi nu upplever.
Faktum är att vi lever i en illusion om att vi är en fast massa, ett paket av kött och ben. Synar vi vår kropp riktigt nära, genom mikroskop, så finner vi att ingen fast materia alls existerar. Vi finner endast en mängd atomer och dess kärnor, elektronerna och däremellan ett vibrerande enrgifält av "ingenting" . Ju närmare vi skulle komma atomen i vårt mikroskop, så skulle vi till slut säga; Vart tog den vägen?? Ju mer vi fokuserar på den, desto mer försvinner den, tills vi till slut går rakt igenom den. Atomen är alltså inte fast. Atomen är energi. Avståndet mellan elektronerna i atomerna är, i förhållande till dess storlek, som avståndet mellan jorden och solen!
Vi är energi. Det vi är uppbyggda av är energi. Vi är alla ett eget universum, sammanlänkade med alla andra universum, som ett oändligt nät av energi, ett nätverk av energitrådar, som ett spindelnät, en enhet. Det är här vi har det kollektiva medvetandet. Den energi jag skickar ut påverkar hela det universella nätet och kommer därför också tillbaka till mig själv. Det är som när vi nuddar med fingret vid ett spindelnät. Det får hela nätet att vibrera. De vibrationer vi skickar ut i det kollektiva nätet får hela universum att vibrera. Det är viktigt vilken energifrekvens vi väljer att befinna oss på. Om vi kan förstå att rädsla skapar mer rädsla och kärlek skapar mer kärlek så har vi förstått den universella lagen.
Allt detta hann jag tänka medan jag försvann in i det lilla gröna bladets energifält, på min badhandduk, på en sandstrand, någonstans i vårt oändliga universum.
Namaste. // Sanna